En stilla förundran, över livets gång. Sakta, men ändå så intensivt. Varför? Kanske kan du följa med på färden, kanske ser du på från en annan plats i livet. Livet, vars perspektiv blir kortare ju längre man lever. Barn, tonåring, åren så långa, tiden så sakta. Ungdom, åren så intensiva, tiden så sakta. Mogen ålder, åren så korta, tiden så snabb. Plötsligt har man levt ett långt liv, kanske längre än man har kvar att leva.
Jag lever, jag mår, jag är frisk. Nuet är det som är viktigt, dagen ska gå bra, morgondagen ska jag se fram emot, i dag, i morgon ska jag njuta.
